Franklinia
Ett mycket ovanligt och underbart litet träd med fräscht gröna blad, rikblommande med vita kamelialiknande blommor och orangröda höstfärger. År 1765 fann John Bartram en samling småväxande träd vid floden Altamaha i Georgia, USA. Bartram var en ivrig växtsamlare och botanist. Han hade aldigt sett ett liknande träd tidigare, Några år senare, återvände han och samlade in fröer. Dessa planterade han år 1777 i sin trädgård i Philadelphia som numera anses vara den äldsta Botaniska trädgården i USA. Redan fyrå år senare blommade trädet. Trädet namngavs efter Benjamin Franklin, president i USA, som var nära vän i familjen och efter floden Altamaha där trädet upptäcktes. Den sista bekräftade observationen av vildväxande Franklinia härstammar från år 1803. Tack vare Bartrams insamling av fröer har arten dock överlevt och alla träd som numera finns i Botaniska trädgårdar över hela världen härstammar från dessa fröer insamlade under 1770-talet. .. Franklinia tillhör familjen theaceae, liksom kamelia. Franklinia alatamaha är den enda arten i släket. Blad och blommor påminner också om kamelian. Men Franklinia är lövfällande. Den blir ett mindre träd eller flerstammig buske på 4-6 m höjd och med en vacker upprättväxande form. De glansiga, nästan läderartade bladen kan bli upp till 15 cm långa. På hösten får dessa klart lysande orangeröda färger. Sent på hösten, i oktober månad, slår de underbara blommorna ut med gula ståndare som omges av vita kronblad. och som sprider väldoft. Blomningen är oftast riklig och vi kan av Bartrams erfarenheter lära oss att trädet kan blomma redan i unga år, inom fem år från frösådd. Franklinia ska liksom kamelia planteras i sur jord och den vill ha väldränerande jordar. Planteras i skyddat och soligt läge. Eftersom det är ett mycket ovanligt träd har jag inte kunnat finna referenser om svenska exemplar. Bilderna ovan är tagna i ett litet arboretum söder om Szczecin i Polen och där trivs den uppenbart alldeles utmärkt! I USA anges härdigheten upp till zon 5-6 (amerikanska zoner) vilket tyder på att den borde kunna trivas åt minstone i södra Sverige. Vi har nu själva planterat Franklinia på Ulriksdals Trädgård på Kivik för att få egna erfarenheter av härdighet och för att förhoppningsvis kunna njuta av den underbara höstblomningen. .