Medelstora träd som skapar tropisk trädgårdsstämning med trumpetliknande vita blommor, länga fröställningar som hänger kvar hela vintern och stora hjärtformade blad.

Katalpa, som också kallas för trumpetträd, är ett släkte med drygt 10 olika arter av snabbväxande lövfällande träd som härstammar från Nordamerika och östra Asien. De har alla trumpetliknande vita, rosa eller gräddgula blommor, stora hjärtformade blad och långa hängande, bönliknande fruktställningar som sitter kvar på trädet över vintern. Växtsättet är oregelbundet med kort stam och oftast flera huvudgrenar. Om de får växa fritt breder de gärna ut sig och blir lika breda som höga.
De olika arterna skiljs åt i storlek på blad och blommor samt växtsätt.
Från Nordamerika kommer de två arterna C. bignonioides och Catalpa speciosa, praktkatalpa. Dessa är snarlika, men Catalpa bignonioides är den art som anses ha bäst växtsätt och rekommenderas för svenska trädgårdar. C. bignonioides har i jämförelse med C. speciosa större och rikligare med blommor, större blad, kraftigare fruktställningar som kan bli 30-40 cm långa, men är något mindre. Blomningen sker i juli månad. Det finns några sorter som kan vara väl värda att testa: C. bignonioides 'Aurea' har limegröna blad och C. bignonioides 'Nana' är en dvärgvariant.
Catalpa ovata, Kinesisk katalpa, är ovanlig i svenska trädgårdar. Den blir mindre än C. bignonioides, blommorna är mindre och mer gräddgula. Därför kallas arten på engelska också för "Yellow catalpa".
Om den kinesiska katalpan korsas med den nordamerikanska katalpan C. bignonioides, erhålls den uppskattade korsningen; Catalpa x erubescens, Hybridkatalpa. Denna blir inte riktigt så stor som C. bignonioides och har vackra, lite mindre blommor med gula inslag. Sorten 'Purpurea' har attraktivt lila bladutspring. På sommaren är bladen åter normalt grönfärgade.
Bladen på katalpan är tunna. Därför bör de alltid planteras skyddad från kraftiga vindar. De trivs också bäst i relativt fukig men ändå väldränerad jord och i sol till halvskugga. Efter etableringsfasen klarar de också lite torrare jordar. Härdigheten för dessa katalpor är ungefär zon I-II. Möjligen är C. x erubescens något härdigare.
I bildgalleriet kan du se några av de olika arterna i svenska lokaler. .